De allra minsta partiklarna är de mest hälsoskadande.

De allra minsta partiklarna är de mest hälsoskadande. De flesta finns i vedröken EFTER upptändningsfasen. Det är det som benämns för ”osynlig rök”.

En schweizisk undersökning 2007 (Thomas Nussbaumer) visade att

– vid ”optimal” eldning är de allra flesta rökpartiklar av nanostorlek. (D v s av den mest ohälsobringande sorten!)

– vid ”dålig” eldning är partiklarnas diameter större och nanopartiklarnas antal mindre.

Således: Modernare kaminer o d (med förbättrade driftsbetingelser), tar inte bort rökens negativa hälsoeffekter i bostäder och i grannskapet. Med förbättrade vedutrustning kommer det dessutom ut mer NOx (Jensen S.S, 2015, Braendeovnes bidrag til luftforurening i Köbenhavn.)

I en australisk undersökning omkr år 2000 lät regeringen utreda vedrökens kemiska och fysiska egenskaper. Rapporten visade att 12 minuter efter upptändning var största delen av partiklarna förhållandevis stora. Det är dessa partiklar som gör röken synlig efter upptändningen. Under de första 25 minuterna fanns det förhållandevis många av de större partiklarna. Förbränningstemparaturen var då förhållandevis låg. Alltmedan förbränningen skred fram, avtog partiklarnas storlek. I de senare förbränningsfaserna hade den genomsnittliga partikelstorleken fallit till 50 nanometer i diameter. Nu dominerade i stället de minsta partiklarna. Det är nu röken beskrivs som ”osynlig”. Röklukten och partiklar m m finns kvar, men vedeldaren och miljöinspektören hänvisar till att det inte kan ses någon rök – alltså ”finns den inte”.